Enligt en färsk bakgrundsrapport från rådet för utvärdering av den ekonomiska politiken skulle en kompensation som betalas ut som klumpsumma vara det effektivaste sättet att kompensera bilförarna med låg inkomst bränsleutgifter. En nedsättning av inkomst- och bränsleskatterna skulle ge hushållen med hög inkomst en större nytta, och framför allt en nedsättning av bränsleskatten skulle sänka bilutgifterna och incitamentet att minska bilåkandet.
I Finlands klimatpolitik är bränslebeskattningen en viktig metod för att nå målen för minskning av utsläppen från transporter, eftersom den skapar ett kontinuerligt incitament att minska bilåkandet. Skattebördan är emellertid proportionellt sett större för bilförare med låg inkomst. I den färska bakgrundsrapporten från rådet för utvärdering av den ekonomiska politiken granskas olika metoder för att kompensera bränsleskattens effekter på inkomsterna. Rapporten har skrivits av doktorand Selina Clarke och de empiriska kalkylerna har gjorts av forskare Kimmo Palanne.
”En kompensation som betalas ut som klumpsumma är mer rättvis och tar hänsyn till låginkomsttagarna, men ökar inte incitamentet att åka bil”, summerar Clarke, som har undersökt olika kompensationsmodeller i bakgrundsrapporten.
Bilförare med låg inkomst har proportionellt sett de högsta bränsleutgifterna
Enligt rapporten utgör bränsleutgifterna, sett till hela befolkningen i Finland, i snitt mindre än fyra procent av de totala inkomsterna i alla hushåll och den högre medelklassen bär den största skattebördan. Det innebär den sjätte, sjunde och åttonde inkomstdecilen.
Om vi endast granskar hushållen med bilar i Finland, är den proportionella skattebördan betydligt större för låginkomsttagare. Den lägsta inkomstklassen använder mer än tio procent av inkomsterna till bränsle, medan den högsta inkomstklassen använder mindre än tre procent.
Jämn återbäring det effektivaste sättet att kompensera bränsleutgifter
En jämn återbäring i form av en kompensation som betalas ut som klumpsumma är det effektivaste sättet att jämna ut utgifter mellan olika inkomstklasser, eftersom den minskar skattebördan proportionellt sett mest för de lägsta inkomstklasserna. Beloppet på återbäringen beror inte på bränsleutgifterna.
Höginkomsttagarna skulle till exempel ha större nytta av nedsättningen av inkomstskatten eller utsläppsskatten, eftersom de använder bil i större utsträckning och betalar en högre skatt. En nedsättning av bränsleskatten kan i sin tur skapa ett miljömässigt negativt incitament att åka bil oftare, eftersom den skulle sänka den allmänna prisnivån på bränslet.
I rapporten jämfördes den jämna återbäringen även med andra kolutdelningsmodeller där beloppet på återbäringen berodde på hushållets storlek. Skillnaderna mellan resultaten var små, men visade att en jämn återbäring skulle ge låginkomsttagarna större nytta, eftersom sådana hushåll är i snitt mindre. Dessutom ska de administrativa kostnaderna för den jämna återbäringen sannolikt vara mindre.
”En kompensation som betalas ut som klumpsumma används i till exempel Kanada, där hushållen i vissa provinser får en skatteåterbäring från staten fyra gånger om året. Återbäringen tilldelas från inflödet av den koldioxidskatt som provinsen har fastställt”, säger Palanne.
Den empiriska delen i bakgrundsrapporten genomfördes med ett material på befolkningsnivå. Data från Traficom eller Transport- och kommunikationsverket gav information om de registrerade bilarna 2016. Bränsleförbrukningen och bränslepriserna under det året räknades samman och förenades sedan med Statistikcentralens data om hushållen och deras inkomster. År 2016 uppgick bensinskatten och dieselskatten som togs ut till 1 295 miljoner euro respektive 1 362 miljoner euro. Enligt beräkningen uppgick priset på koldioxidutsläpp av det beloppet till sammanlagt 809,7 miljoner euro. För återbäring av detta belopp för koldioxidutsläppen sammanställdes många olika modeller.
Årsrapporten 2022 från rådet för utvärdering av den ekonomiska politiken publiceras den 1 februari 2023. Ett av temana för ett seminarium som arrangeras på publiceringsdagen är grön omställning.
Rådet för utvärdering av den ekonomiska politiken inrättades 2014 för oberoende utvärdering av mål och metoder i den ekonomiska politiken. Målet för rådet är att förbättra kvaliteten på beredningen och beslutsfattandet i ekonomipolitiska frågor och komma med oberoende perspektiv på diskussionen om den ekonomiska politiken utifrån forskningsresultat. Rådet ger varje år ut en utvärdering av den ekonomiska politiken. Dessutom publicerar rådet bakgrundsrapporter om olika ekonomipolitiska teman.
Ytterligare information
Selina Clarke, doktorand, Helsingfors universitet (selina.clarke@helsinki.fi)
Kimmo Palanne, forskare, VATT (tfn. +358 295 519 521, kimmo.palanne@vatt.fi)