Besluten som fattades under vårens ramförhandlingar stöder regeringens ekonomiska mål, men den svaga ekonomiska utvecklingen och de stigande kostnaderna inom välfärdsområdena försvagar utsikterna för de offentliga finanserna. På kort sikt bör ytterligare anpassningar som försämrar den samlade efterfrågan undvikas. Det vore rimligt att ge välfärdsområdena mer tid att genomföra besparingarna.
Förra året var Finlands ekonomiska utveckling svagare än i resten av euroområdet och de övriga nordiska länderna. Sysselsättningsgraden har också sjunkit mer än i övriga Norden. En anledning till detta är de sanktioner som har införts mot Ryssland. Också euroområdets gemensamma penningpolitik har för Finlands del varit onödigt stram. Ekonomin har dock redan börjat växa och räntenedgången bör stärka efterfrågan under innevarande år.
Tidsfristen för skyldigheten att täcka välfärdsområdenas underskott bör omprövas
Social- och hälsovårdens utgifter har ökat snabbt och många välfärdsområden hade tydliga underskott 2023 och 2024. Regleringen av välfärdsområdena förutsätter att det ackumulerade underskottet ska täckas av motsvarande överskott 2025 och 2026, vilket kräver betydande utgiftsnedskärningar i många regioner. Om välfärdsområdena lyckas täcka sina ackumulerade underskott innan tidsfristen löper ut, tillåter regleringen dem att öka sina utgifter snabbt 2027.
För att trygga tjänsterna vore det klokt om välfärdsområdena fördelade besparingarna jämnare över en längre tidsperiod. Rådet för utvärdering av den ekonomiska politiken rekommenderar en tillfällig ytterligare flexibilitet för välfärdsområdena. Detta behöver inte innebära att statens finansiering ökas på längre sikt.
Välfärdsområdenas underskott inte tecken på sote-reformens misslyckande
Det är inte motiverat att bedöma hur framgångsrik social- och hälsovårdsreformen har varit enbart baserat på den faktiska ökningen av utgifterna. Bakom ökningen av utgifterna och underskottet ligger faktorer som är oberoende av välfärdsområdena, såsom den tilltagande inflationen och den relativt snabba ökningen av löner. För att reformen ska kunna utvärderas krävs en uppföljning av utvecklingen under en längre tidsperiod, samt en mer omfattande granskning av konsekvenserna för ekonomin och välfärden.
Svårigheterna med att rekrytera läkare kan vara det enskilt största hindret för att säkerställa tillräckliga hälso- och sjukvårdstjänster. Regeringens beslut att höja ersättningarna för användning av privata läkartjänster minskar kanske inte problemet, eftersom det sannolikt kommer att öka efterfrågan på läkare inom den privata sektorn. Som lösningar föreslås bättre fördelning av läkarnas arbetsbörda, en utökning av läkarutbildningen samt försök att locka utländsk kompetens.
Anpassningsbeslut indikerar att regeringen har förbundit sig att stärka de offentliga finanserna
Våren 2024 beslutade regeringen om nya betydande anpassningsåtgärder för att stabilisera skuldkvoten för de offentliga finanserna före utgången av regeringsperioden. Den viktigaste nya anpassningsåtgärden är höjningen av den allmänna mervärdesskattesatsen som trädde i kraft i september 2024, vilket på grund av indexförfrysningar också försvagar många inkomstöverföringar. Pensionärerna är dock i stort sett skyddade från momshöjningen. Det är därför naturligt att regeringen också stramar åt beskattningen av pensioner något.
Trots anpassningsåtgärderna är stabiliseringen av skuldkvoten fortfarande mycket osäker. Detta beror på en svag sysselsättningsutveckling och snabbt stigande kostnader inom välfärdsområdena. Nya anpassningsåtgärder som försvagar den totala efterfrågan bör undvikas på kort sikt, eftersom regeringens finanspolitik redan stramas åt betydligt under innevarande år jämfört med 2024. De offentliga finanserna kan också stärkas genom reformer som inte samtidigt försvagar den totala efterfrågan. Den pensionsreform som nämns i regeringsprogrammet är en viktig möjlighet här.
Urbanisering och arbetskraftsinvandring främjar produktiviteten
Koncentrationen av arbetsplatser och arbetstagare till stora städer skapar agglomerationsfördelar som gynnar både arbetstagare och företag. Arbetstagarna är mer benägna att hitta arbeten som motsvarar deras kompetens, vilket gör att städerna kan hålla en högre lönenivå. Urbanisering främjar också arbetsproduktiviteten och sysselsättningsutvecklingen på hela samhällsekonomins nivå. Arbetskraftsinvandring kan bidra till att stärka denna utveckling utan att befolkningen behöver minska i andra regioner.
I början av året överfördes ansvaret för sysselsättningstjänsterna till kommunerna. Reformen ökade kommunernas andel av de arbetslöshetsersättningar som ska betalas ut till kommuninvånarna, vilket skapade ett tydligt incitament för kommunerna att främja sysselsättningen. För att kunna avlägsna hinder för sysselsättning krävs ofta också social- och hälsovårdstjänster som nu välfärdsområdena ansvarar för.
Economic Policy Council Report 2024, pdf
Mer information:
ordförande Niku Määttänen
niku.maattanen@helsinki.fi
tfn +358 29 412 8721 / +358 41 545 6721
generalsekreterare Jenni Jaakkola
jenni.jaakkola@vatt.fi
tfn +358 295 519 508)